arkadiusz.blo.gg

spelade med woolzink igår, kändes ok. inte alls det jag vill skriva om. vill skriva om självmordstankarna som hela tiden dyker upp och verkar så befriande och sköna och läskiga och sorgsna. vill bli kvitt min ångest för att kunna fokusera helt på musiken. pallar inte med skit längre, vill må bättre.

Okej, försök komma till ny nivå med de saker du vill komma framåt med. 

morakkakeblogg
är ju inte vad jag bedriver, eller varför jag skriver, för att skapa en sån
inte för att trycka på

ser ut så och känns så ibland
jag har kommit på något och det är fan en av de bästa sakerna som kommits på, måste sprida
och iom det få bekräftelse

bekräftelsegenerationen
måste ju vara ett svar på vad som var, om en ska vara lite freudiansk vilket jag är tills någon bevisar motsatsen
att i våra barndomar inte fick så mycket bekräftelse, jantelagen präglade våra föräldrar och de vågade inte vara stolta över sina barn
för att dom var typ 23-24 när de fick barn, själva fortfarande barnsliga, men skulle bli vuxna och skaffa sig barn, oss.
det är få i den åldern som skaffar barn nu, för att vi lärde oss av tidigare generation och vill inte göra samma misstag.

våra föräldrar när de skaffade oss var som de personer i min ålder som skaffar barn nu som jag ser på facebook. en bild med barnet "älsklingen <3<3<3 finaste i världen" and so on, och så jävla klart inget fel i det (när det inte känns konstlat och bekräftelsepräglat "bekräfta mig via mitt barn!! Lajka!!) och nästa en bild på sig själv med upppuffade bröst och preeeeciiiis samma min som när vi gick i högstadiet "varit nykter i tre veckor nu!!! ikväll ska det förtäras alkohol"

barnet på bilderna ser fortfarande glatt ut. det fattar ingenting än. men snart kommer det att börja fatta och i och med det börja få ångest.


Varför går detta igenom mitt huvud. Vill byta ut delar av mig själv, tankar, kroppsdelar. Är så jävla trött på att må dåligt. Övar mig på att må bra men det är fan svår kamp själv.
Måste ju bekräftas för att må bra!! Känns så jävla kontraproduktivt. Jag gör inte saker för att alla andra ska älska mig. Jag gör saker för att jag vill göra saker, för att det känns bra. Spelar musik för att det är skönt. Skriver för att jag tror att det är bra för mig. Inte för att någon ska lajka eller rata. Men det är sjukt svårt när vi lever i en tid där mycket går ut på just det, och mer kommer hela tiden. Trender är explosiva och sekundlånga.

Är liten. Vill bort.

radera vad som anses vara manligt och vad som anses vara kvinnligt. du behöver inte leva upp till vad som finns mellan benen. du trycker på dig filter som du förminskar dig genom.
dig mig oss alla vi

Dygnsrytmen från helvetet som lägger mig i mörker och väcker mig i mörker så jag inte vet om jag drömmer

Antijante glöm det som varit 

"det är mycket nu"
jag vet! sluta påminn mig jävla försvaretreklam.
så jäkla ineffektivt att påminna mig om att det är mycket nu när de ska visa att det är mycket någon annanstans.